underbararesa.blogg.se

Den 26 Mars 2012. Det var då som vi fick veta att våran framtid inom några månader, skulle förändras. Vi skulle bli föräldrar! Äntligen äntligen kom det fina plusset upp på graviditetsstickan. Som vi väntat, längtat och åter väntat. Och äntligen, efter våran andra kur med Pregotime så var det äntligen våran tur!

 

När jag testade mig var inte Daniel hemma, utan han var på kurs i Stockholm och det skulle dröja flera timmar innan han skulle komma hem. Jag hade just kommit hem från jobbet och hade haft småont i ryggen hela dagen. Precis så som man kan ha innan mens, i svanken, men det var ju inte alls dags för mens än.. Så när jag kom hem tänkte jag att jag lika gärna kunde testa. Egentligen alldeles för tidigt eftersom det bara var 10 dagar efter ägglossningen. Men ni vet hur det är när man är otålig.. Chocken och glädjen som uppstod när jag fick se det fina plusset, dock svagt så svagt men fortfarande ett plus går inte att beskriva. Såg jag verkligen rätt?

Dom timmarna som återstod tills dess att Daniel skulle komma hem var lååånga så lååånga och inte kunde jag koncentrera mig på att göra någonting annat förutom att bara gå omkring och vänta på han.

 

Äntligen kom han hem, och jag kunde verkligen inte ens hålla mig tills dess att han kommit ut från hallen. Du ska bli pappa! Glädjen som visade sig i hans ansikte då får mig fortfarande att le. Sen kramades vi länge och väl. Ingen av oss kunde tro det. Fast det var detta som vi ville så väl och hoppats på så länge så var det ändå svårt att ta in och faktiskt förstå att nu var det äntligen våran tur!

 

Men så fort man börjat glädjas över vad som komma skall, så var det såklart också en enorm oro.. Speciellt från min sida. det var ju så tidigt fortfarande och mycket kunde gå åt skogen.

 

Men nu sitter jag här idag, i v 32(31+2) och känner hur bebisen studsar omkring inne i min mage. Tiden har gått så fort och jag har mått väldigt bra, oftast iallafall. I början mådde jag illa men det var inte jättefarligt och har bara behövt kräkas en gång. Tröttheten har varit värst. Nu har både illamåendet och tröttheten kommit tillbaka lite, men man vet ju att det är övergående!:-) Den 5/12 är våran lilla älskling beräknad, men den får gärna komma lite tidigare och helst inte efteråt!;-)